Människan som slet sig loss från det vilda

Maria Ångerman lyfter fram människans arrogans i förhållande till naturen på ett finkänsligt och vackert sätt.

I Les Blanks fantastiska dokumentär Burden of Dreams (1982) möter tittaren filmskaparen Werner Herzogs dystra blick och hör hans lakoniska röst med sin karakteristiska tyska accent förkunna: “Naturen i djungeln är vidrig och gemen … här finns en harmoni av överväldigande och kollektivt mord.”
I sin videotriptyk med titeln The Dead Walk Side by Side with the Living behandlar Maria Ångerman på ett eget sätt denna människans relation till naturen. Likt Herzog tar Ångerman fasta på människans avståndstagande från naturen och på hur medvetenhet fått däggdjuret Homo sapiens att helt slita sig loss från naturens lagar och kretslopp.
Ångermans tre filmer visas inte sida vid sida, utan projiceras på tre olika väggar. De simultanvisas inte heller – bara två filmer visas samtidigt. Betraktaren får kämpa för att bestämma vilken vägg och vilken projektions hörlurar som ska ges uppmärksamhet. Den flackande blicken som Ångerman frammanar i betraktaren är snarlik det spanande som den vaksamma människan i vild natur har som främsta överlevnadsstrategi.

Schimpanser i huvudrollen
Av de tre filmerna är det den som först möter betraktaren på motsatt vägg som stjäl merparten av uppmärksamheten. Ångerman har även i konstruktionen av filmhelheten gett denna loop en central roll: det är den film som konstant projiceras på väggen, medan de andra två filmerna turas om att visas.
Med intimt och smekande kameraarbete avslöjar Ångerman avslappnade och loja schimpanser. De fina håren i apans nerböjda nacke, de skrynkliga fingrarna, de klara bruna ögonen. Människans närmaste levande släkting, så avlägsen och försjunken i sin egen verklighet. Ibland när kameraskärpan justeras flimrar några dammkorn förbi – damm på glasskivan som åtskiljer den filmande människan och hennes motiv?
Tankarna går till olyckan i Disney World Florida för någon vecka sen i vilken ett tvåårigt barn förolyckades efter att ha fångats av alligatorerna som varit en del av nöjesparkens attraktion Jungle Cruise. Användningen av vilddjur som utsmyckning är ett tragiskt exempel på människans arrogans i sin relation till naturen. På ett mycket finkänsligt och vackert sätt lyfter Ångerman fram denna tematik i sin avporträttering av de troskyldiga människoaporna. Ställningstagande konst är ofta som bäst när den inte säger något rakt ut.

Helen Korpak

HBL 20.6.2016